Pauline af Skanör - Log day 16 - WE MADE IT

Rapport 16. Efter 14 dagar och 20 timmar och 38 min skär vi mållinjen
utanför Rodney Bay, måndag 5 dec kl 05.38.38. Placering i mål i vår
klass Crusing är plats 4 (av 150 båtar) och 15e båt i mål av totalt
220 startande i Las Palmas den sönd 20 nov Pauline tid (UTC=GMT -4 h)
Hej alla följare av vår loggbok
Då är detta äventyr slut för Pauline af Skanör och dess besättning.
Kvarstår prisutdelning och att vi väntar på att 200 båtar till ska gå
i mål. Vi kom in som 15e båt totalt av 220 startande båtar från Las
Palmas. I Crusing klassen var det 150 båtar som startade och vi var i
mål som 4:a. Fantastiskt resultat med en ”grand old lady” som Pauline.
Det var bättre än jag hade förväntat mig när jag sett startfältet på
plats i Las Palmas. Jag hoppas att det varit ett sant nöje att följa
oss på vår framfart över Atlanten med vår dagliga rapport och även all
fantastisk grafik i form av hemsidor och Appar som ni har haft
tillgång till. Pauline har stått upp till alla förväntningar och
överträffat dem.
Först och främst vill jag tacka Pauline, Thomas och Anette som gjort
att denna dröm gått i uppfyllelse, och då pratar jag för hela
besättningen. En extra eloge till Thomas som verkligen levererat i
minsta detalj. Att få chansen till att segla över Atlanten som
skeppare på en 76 fots Swan är få förunnat. En fantastiskt fin och
säker båt med alla bekvämligheter man kan tänka sig. Vi har verkligen
åkt i Business class, medans många andra har åkt med Ryan Air. Vill
även sända ett lite tack till dykarna som tvättade Paulines botten
söndag morgon in i det sista, innan vi lämnade Las Palmas. Detta var
psykologiskt viktigt och vi tjänat ett antal timmar på denna
operation.
Sen vi jag tacka alla våra sponsorer och följare därhemma, hustruar,
barn, syskon, föräldrar, käresta eller vilken relation som ni nu har.
Utan er hade det inte detta kunna realiserats, då det finns andra
saker som måste forsätta att fungera trots att man är borta flera
veckor (månader för vissa) i stäck. Jag ser nu fram emot att möta mina
närmaste i Västindien inom kort.
Jag är utan att överdriva, säker på att vi har haft den bästa
matkulturen man kan tänka sig ombord på en båt som seglar över
Atlanten. Då menar jag Segla med ordets rätta bemärkelse. Tänka att
efter två veckor segling fortfarande kunna ta fram glass som först
måste tina lite för att få fram rätt konsistensen. Varje dag har vi
ätit en ny maträtt lagad från grunden, ok mycket är väl förberett i
land av Aldo & Co. Ett stort tack går till dig Aldo för din
professionalism i detta ärende med matlagning och proviantering. Ett
tack går även till alla andra som varit behjälpliga i denna svåra
avvägning mellan gott, nyttigt, praktiskt, mängd mm. Vi har inte
saknat något och skulle med lätthet kunna stanna ute en vecka till om
det hade behövts.
Till vaktchefen Espen, vår norrman ombord, vill jag tacka för det
fantastiska humör du besitter, alltid en glad och go norrman. Tack för
alla ny ord vi lärt oss och framför allt tack till alla goa ”gadjet”
du har haft med dig. Bara för att nämna några Spectra tamp,
pannlampor, knivar, maglite, lödkolv bryne och citronsyra med mera.
Lite fett här och där har löst många problem ombord. Det största
tacken går dock till att du på en doktors vis, fixade Paulines
magknip, det gjorde att vi kunde hålla undan för båtarna bakom. Tack
igen Thomas, för att det finns reservdelar till allt. ”The devil is in
the details” var ett av slagorden som nämndes innan start till
besättningen. I detta fall visade det sig vara en backventil som
slutat att fungera.
PA, vår doktor ombord. Jag är tacksam för att ditt enda ingripande var
att smeta på lite xylocain salva på ett brännsår efter att en av
besättningen bränt sig på ett skot som rappade iväg. Vi får tolka
detta som väl förebyggande arbete. Jag vill även tacka dig för ditt
enkla och okomplicerade förhållnings sätt du har till livet ombord.
Alltid glad och ser till att hålla dig utvilad för att orka med ditt
nästa pass. Hoppas att lite av all segling har fastnat och det kanske
blir en egen båt någon gång, och en riktig ”Sailing Doctor”.
Till min andra vaktchef Lasse, vill jag tacka för det alltid så goa
humöret. Till och med när du är arg, ser man ett leende på dina
läppar. Hur du alltid kan hitta något positivt i vad som än har hänt
är en annan fantastisk egenskap.
Till Micke som fick bli en länk mellan gamlingarna och ungdomarna,
vill jag tacka för att du alltid är nyfiken och vill trycka på alla
knappar som finns. Om man inte provar så lär man sig inte är devisen.
Det finns inte en knapp ombord du inte pillat på. Om det är något man
undrar över när det gäller all elektroniken ombord, så vet i alla fall
jag vem jag ska fråga. Det kom en intressant fråga till pappa PA, om
de haft Micke i koppel när han var liten, då fick han aldrig trycka på
några knappar.
Till våra kära ungdomar (Musse, Max, Anton och Henke alla 19 år) som
har fått ett äventyr för livet måste jag ge en eloge till dem, att
under de 6 veckor jag har bott med dem 24/7 (”twenty four seven”), har
jag inte hört något gnabb eller sura miner. De har gått upp när man
sagt till oavsett när de gick och la sig. De har även förstått att
inget går av sig själv, utan man måste hjälpa till och ta initiativ
och ansvar. Jag hoppas att de kommer hem med en stor erfarenhet som de
kan ta med sig resten av livet och känna sig stolta för att de har
utfört på ett utomordentligt sätt. Killarna har lärt sig och lever
efter att man tar öppna förpackningar först, äter det med kortast
hållbarhet, man slänger inget bara för datumstämpel passerat, man
luktar och tittar, sedan tillreder. Man har lärt sig att var sak har
sin plats och att alla ens personliga prylar och kläder får endast
ligga på sin egen säng, helst instoppade i sina skåp. Hygienregler som
sattes upp har vi levt efter, vilket gör att vi mått bra. Tror detta
har varit nyttiga lärdomar för grabbarna.
Speciellt tack till min som Henrik som var den som först förde iden
till detta stora äventyr på tal. Hade inte gnistan tänts, hade inte
hela den brasa tänts och fått alla att engagera sig. Det krävs en hel
del för att segla över atlanten, som får mig att tänka på en till av
våra tre deviser vi pratade om i Las Palmas ”Planning is everything,
plans are nothing”. Nu återstår bara för dig att leverera ditt löfte,
du vet vad det är Henrik.
Alla har varit friska hela resan, inga magsjukor, inga skador. Det får
anses som att vi gjort vårt jobb på denna punkt. Vårt enda missöde var
vår genaker som spolades överbord redan dag 2, detta har ju som bekant
inte varit kritiskt men tvingats oss till fler motortimmar än vi hade
hoppats på.
Som skeppare för Pauline och detta Atlanten äventyr, mönstrar jag nu
av ett par dagar så detta är sista rapporten. Tack för ni följ oss på
havet. Jag kvarstår givetvis som landbaserad skeppare om uppstår några
frågor, men inga skriftliga rapporter är planerade.
Hälsningar
Skeppare Henk
PS Jag mönstrar på igen när jag seglar ut med hela familjen Venneman.
Maria, Victor, Stella, Henrik och Elina den 18 dec och Aldo tog hem
priset om att gissa närmast på ankomsttid DS