Efter gårdagen följde en natt då vi hela tiden på långt avstånd kunde följa åskväder som låg ute på havet. Vi var varnade av Mads att det skulle kunna finnas en hel del åska och kraftigt regn i samband med en lågtryckspassage längre norrut. Vid 5-tiden på morgonen var det sedan dags att stifta närmare bekantskap med åskan och regnet. Som tur var blev det inte så kraftig åska på nära håll, men våra livs häftigaste regnväder som varade i tre timmar. Häftigt var ordet! När regnet slutat dog vinden och vi har gått för motor några timmar när vinden helt dött ut. Man får göra det i cruisingklassen, som ju vi seglar i. Dock får man tilläggstid för motorgång, men det är inte så kul att ligga och gunga i dyningen (2-3 meter) heller. Vi hör andra båtar på VHFen runt omkring som också saknar vinden. Hela båten är nu som ett torkrum, men det är varmt så innan kvällens vaktpass ska nog sjöställen vara torra. Prognoserna talar nu om mycket svaga vindar fram till söndag, men vi hoppas ändå kunna segla så mycket som möjligt av fram tills dess.
Tre flygfiskar blev nattens ofrivilliga fångst och Anna-Sofia har delgett oss lite flygfiskkunskap som kanske kan vara roligt för er att ta del av också:
Flygfiskar (Exocoetidae) är en familj fiskar bestående av ca 50 arter grupperade i sju till nio släkten.
Flygfiskar återfinns i samtliga oceaner, huvudsakligen i varma tropiska och subtropiska delar av Atlanten, Stilla Havet och Indiska Oceanen. Deras mest märkliga egenskap är bröstfenorna, som är ovanligt stora, och som tillåter fisken att efter ett kraftigt hopp göra korta glidflygningar i luften ovanför havsytan för att undfly rovdjur.
Fiskar med långsträckt kroppsform och med förstorade, vinglika bröstfenor. Hos en del arter har både bröst- och bukfenorna förstorats. Både de "2-vingade" och "4-vingade" grupperna glider eller segelflyger i luften på utsträckta fenor efter att med stark fart ha simmat strax under vattenytan. Ändamålet för dessa flygfärder är möjligen att undkomma rovfiskar.
Företar ofta hopp upp över vattenytan med efterföljande glidflykt på fenornas breda bärplan. Den behöver nära nog endast beröra vattnet med stjärten för att med dess vibrerande drivrörelser i ytvattnet på nytt få skjuts uppåt och segla 100-200 m på 1-9 m höjd och med upp till 55 km/h. Seglatsens längd beror av vindförhållandena. Upp till 3 sådana segelturer kan ske utan att fisken går ned i vattnet med hela kroppen. Varje luftfärd pågår under 5-20 sek. Arten följer ofta sardinstimmen. Nattetid attraheras arten av elljus.
Det kanske är våra navigationsinstrument som lockar?
På frågan om hur många båtar vi hade sett de senaste två dygnen så var rätta svaret: 1, vilket ger Thomas poäng. Dessutom var det en riktig gissning att det var ett handelsfartyg. Vi hade VHF-kontakt och bad honom kolla att vår radarreflektor fungerade, dvs att vi syns med ett stort och tydligt radareko.
Svaret på frågan om var Björn och Martin har ont är: rumpan. Vi utser därför Ulf till vinnare och han får ett poäng i vårt block. Och varför då? Jo, detta orsakas av att man hasar omkring på de teakklädda ytorna i sittbrunnen när båten rör sig ordentligt i sjögången. Detta plus fukt och salt ger en härligt svidande rumpa. Bonuspoäng får Helena för svaret “ont i hjärtat”, vilket är helt sant också. Det kan vi se på de tårfyllda ögonen i samband med telefonsamtalen per satellit med Josefin och Anna-Sofia.
Dagens fråga 6/12: Eftersom rumpan var rätt svar på förra frågan så leder det osökt in på frågan “Hur många toalettpappersrullar stuvade vi in i båten före avfärd”?
Allt väl ombord och håll tummarna för mer vind snart!