Idag har vi haft vår varmaste dag hittills med sol och svagare vind. Vi
till och med passade på att svalka oss i regnet när en häftig squall kom på
eftermiddagen. Vi har seglat lite långsammare och vindarna skulle kanske
tillåtit spinnaker, men vi softade lite med våra två försegel. Vi har för sista
gången justerat tiden för en ny tidszon och är nu i UTC-4, dvs fem timmar efter
er. I den här tidszonen ligger också vårt mål för seglatsen.
Några kommentarer till funderingar ni haft på bloggen kommer här:
Autopiloten har fått styra båten större delen av vägen. Oftast klarar den
det riktigt bra, men ibland får den svårt med besvärlig sjö där den inte
riktigt hinner med att parera. Vi handstyr kanske 1-3 timmar per dag, delvis på
grund av vågorna men också för att känna av balansen i båten och spara lite
ström. Autopiloten är utan tvekan vår mest värdefulla utrustning.
Hur känns det att vara en prick på havet? Vi hade en diskussion om det
kring lunchen och vi var rörande eniga om att det inte känns någon skillnad på
detta stora Atlantvatten och andra större vatten där man inte ser land. Flera av
oss hade nog förväntat oss att man skulle känna av litenheten på havet, men så
har det alltså inte blivit. Allra första natten när vi hade precis påbörjat
färden och vädret var lite busigt så kände vi nog oss mest små. Det som säkert
bidrar till att “ensamheten” känts så hanterbar är kontakten med er via bloggen,
ARC’s positionsrapporter där man ser att det faktiskt finns båtar inom några
timmars avstånd och kontakten med Mads kring väder och vägval.
Dagens fråga om sophanteringen hade fått många att gissa rätt. Rätt svar är
att vi då hade fyllt tre plastflaskor och det hade både Ingvar, Catharina,
Gunnar och Ulf listat ut. Poäng till er alla alltså
! Nu är vi inne på vår
fjärde flaska.
We also had a todays question about our reading habits during the crossing.
The awful thruth is that we at that time had not finished any of our books. The
winner is Joe Graf. Congratulations (and warm regards)! As of today Björn
has read one book to it’s end and four more books are in progress.
Avståndet till St Lucia krymper stadigt (just nu 240 sjömil) och det börjar
märkas att vi båtar samlas ihop igen då vi under senaste dygnet haft närkontakt
med flera båtar än tidigare. Vi tror nu att vi kommer fram på själva Luciadagen.
Det är också ön St Lucia’s nationaldag. Nu är champagnen lagd på kylning (och
Ingvar, denna gång är det äkta vara!)
Dagens fråga: Självklart tycker vi det ska bli härligt att nå land igen.
Det finns två saker som vi längtar speciellt mycket efter. Vad kan det
vara?
Allt väl ombord!